en gång i tiden hade jag en speciell person i mitt liv, denna personen var min allra bästa vän. Jag kunde säga allt till personen och hen ställde alltid upp. Hen kunde alltid få mig glad, kunde alltid få mig att se saker på andra sätt, kunde alltid vända allt det negativa till positiva saker... Jag kunde ringa hen mitt i natten och hen fanns alltid där för mig och jag för hen självklart. Av olika anledningar har vi inte samma kontakt idag.idag är kontakten mer sporadisk, vi pratar jättemycket när vi ses, har haft tät kontakt i korta perioder under dom senaste åren och sen lika överaskande som kontakten startat så försvinner den igen. Och ja jag vet att det är mitt fel. Jag gjorde ett felval för väldigt längesen och lyssnade på vad någon annan sa istället på vad jag själv ville...och det ångrar jag nu.

Idag hade jag behövt dig. Jag hade behövt prata med dig, höra dig säga att allt kommer att ordna sig och ditt sätt att få mig på andra tankar! Det har hänt så mycket skit på sista tiden att jag tror att du är den enda som faktiskt kan förstå och sätta dig in i situationen för du var med från början.. Men men nu är det som det är..

Jag vet att jag har underbara vänner och en underbar familj som alltid ställer upp och det älskar jag er för allihop <3 ni vet vilka ni är..

och ja jag vet "allting löser sig tillslut" men det betyder inte att man inte behöver lite hjälp och stöd på vägen.

Man kan inte bita ihop, vara stark och ignorera hur länge som helst. Tillslut brister det! Och det är bara att låta det komma, ta sig igenom det och gå vidare.. Men visst, det är jobbigt för tillfället men det går över :)
Som sagt: man är starkare än vad man tror!

Mycket kan ändras på 2 år! :)

För ca 1,5 år sedan skickade min dåvarande chef mig till en psykolog eftersom jag inte varesig sov eller åt som jag skulle. Jag gick ner ca 15 kg på mindre än två månader (!) Hade minst en panikångerstattack om dagen och ville inte ens gå till affären själv..

Jag kom till psykologen och pratade med henne ett tag och när vi hade pratat klart så säger hon: "Du är så grovt deprimerad att vi måste skriva ut antideprisiva (stavas?) tabletter till dig.Du kommer inte kunna ta dig ur det här själv." -inte en chans tänkte jag.

Jag gick raka vägen hem, sa upp min lägenhet och sa upp mig från jobbet, packade mina saker, lämnade hela mitt liv i Katrineholm och stack hem.

Jag bodde hos mamma och pappa till en början, vilket var väldigt bra. Jag tvingade mig själv att gå in till stan själv, att åka buss, att gå ut på krogen och lärde mig ignorera paniken när den kom. Visst attackerna är ff inte helt borta men nu kan jag kontrollera dom när dom kommer (vilket är väldigt sällan). Jag fick tillbaka min aptit, vilket resulterade i att jag gick upp dom där kilona igen tyvärr. Efter ett tag började jag jobba igen och bestämde mig för att det var dax för mig att flytta igen. Jag fick en lägenhet och har nu bott här i ca 2 månader. Jag var livrädd att mina panikattacker skulle bli värre när jag helt plötsligt var helt själv igen, men det har gått kanonbra! Jag äter som jag ska, jag sover som jag ska (oftast iaf) och jag har börjat tappa dom där kilona igen (på rätt sätt denna gången). Jag är piggare än jag ens kan komma ihåg att jag någonsin varit och jag mår bättre än på länge.

visst det är en bit kvar innan jag har nått alla mina mål, men jag har kommit en bra bit påväg iaf :D

Måste faktiskt säga att jag är väldigt stolt över mig själv för att jag lyckades ta mig ur det där på egen hand! Och jag ska göra allt som står i min makt för att ALDRIG hamna i den sitsen igen!

Bury all your secrets in my skin
Come away with innocence, and leave me with my sins
The air around me still feels like a cage
And love is just a camouflage for what resembles rage again,

So if you love me, let me go. And run away before I know.
My heart is just too dark to care. I can't destroy what isn't there.
Deliver me into my Fate - If I'm alone I cannot hate
I don't deserve to have you,
My smile was taken long ago
If I can change I hope I never know

I still press your letters to my lips
And cherish them in parts of me that savor every kiss
I couldn't face a life without your light
But all of that was ripped apart, when you refused to fight

So save your breath, I will not hear. I think I made it very clear.
You couldn't hate enough to love. Is that supposed to be enough?
I only wish you weren't my friend. Then I could hurt you in the end.
I never claimed to be a Saint,
My own was banished long ago
It took the Death of Hope to let you go

So Break Yourself Against My Stones
And Spit Your Pity In My Soul
You Never Needed Any Help
You Sold Me Out To Save Yourself
And I Won't Listen To Your Shame
You Ran Away - You're All The Same
Angels Lie To Keep Control,
My Love Was Punished Long Ago
If You Still Care, Don't Ever Let Me Know
If you still care, don't ever let me know,

Teatar appen ;)

har inte skrivit på ett tag nu... Har haft en hel del saker att fundera på som jag varken vill eller kommer skriva ut här.

Men men... Det ena behöver jag ju inte fundera över längre tack gode gud!

I fredags fyllde jag 25 (!) år gammal och det firades med dom finaste <3 Började kvällen hemma hos mina föräldrar med lite mat och alcohol för att senare bege oss in till öltältet inne i stan :) Det var jättekul men däremot tror jag inte vakterna tyckte det var lika kul när vi dansaqde på bordet :P

Och gissa vad jag fick av Zhara, Sandra och Eva? Jo ett presentkort på en tatueringsstudio.. Tror dom börjar bli lite trötta på att jag inte får tummen ur och vågar göra min tatuering.. Så nu har jag ju inget annat val än att göra den innom ett år! :S Jag fick ju en flaska tequila med så dom kanske hade en baktanke med den ;)

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

träffade och pratade med en person för ett par dagar sedan och det fick mig att inse hur mycket jag faktiskt saknar att prata med denna personen. vi har gått igenom så mycket tillsammans att jag tycker det är sjukt synd att vi inte har någon kontakt alls längre.. Men det är ju inte bara upp till mig, och det sa jag med. Att jag har försökt att träffas så många gånger men inte fått någon respons så nu är det upp till dig. Du vet vart jag finns om du vill ta en kopp kaffe eller någonting någon dag. Skulle bli jätteglad om du hörde av dig, men som sagt nu är det upp till dig..

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nej nu ska jag nog sjutton slänga igång en kanna kaffe och bara vara resten av kvällen :)

och så var vi påväg tillbaka till ruta ett igen då bex! jag går tillbaka i samma gamla vanor som innan istället för att ta tag i det som verkligen behöver tas tag i. Nej då gör vi som vi brukade och ignorerar allt tills det försvinner av sig själv och mår piss under tiden istället... Nej, det fungerar inte längre. Det är dax att ta tag i dom verkliga problemen innan det blir samma skit igen...

Måste få ordning på mat och sovrutinerna till och börja med. Maten ska väl inte vara så jäkla svårt men sömnen kan ju bli lite värre då det tydligen har flyttat in en hjord elefanter som tycker om att smälla i dörrarna och flytta möbler mitt i natten i lägenheten jämte mig.. Men men dom tröttnar väl tillslut dom med..

finns en del andra mindre viktiga saker jag behöver reda ut med men dom sakerna varesig vill jag eller kan jag gå in på här, Det enda jag vet är att jag kan inte fortsätta som jag har gjort hittills iaf.. dax för förändring. Jag har lyckats tidigare och ska fan göra det igen! så det så! ;)

har haft en såndär kväll då jag har suttit och lyssnat på musik och funderat ikväll.. Ja det kan ju behövas att man rensar tankarna ibland :P särskilt när man är så duktig på att ställa till kaos i dom stup i kvarten som jag ;)

har funderat en hel del på det där jag fick veta häromdagen, jag trodde inte jag brydde mig längre för det var så länge sen, men jo det gör jag faktiskt. Jag blir inte ledsen längre, inte förvånad, inte arg, inte besviken, men jag blir lite smått irriterad över att man kan vara så totalt iskall och bara ljuga så lätt. visst, fine. Jag är inte felfri själv. Inte på långa vägar. Jag har gjort en del riktigt taskiga saker mot folk som har sårat dom mer än vad jag visste då,(och det ångrar jag idag)  men jag har fan stått för dom sakerna med. det finns någonting som kallas att respektera människor, men vissa vet tydligen inte hur man gör det.

Säger samma sak som igår till er som tror att ni vet vem det gäller, ni har fel... och är det någon som känner sig träffad, ja då är det erat problem,

jaja nu är jag så trött så att ögonen går i kors på mig så nu är det nog dax att gå på date med sängen i några timmar :)