Mycket kan ändras på 2 år! :)

För ca 1,5 år sedan skickade min dåvarande chef mig till en psykolog eftersom jag inte varesig sov eller åt som jag skulle. Jag gick ner ca 15 kg på mindre än två månader (!) Hade minst en panikångerstattack om dagen och ville inte ens gå till affären själv..

Jag kom till psykologen och pratade med henne ett tag och när vi hade pratat klart så säger hon: "Du är så grovt deprimerad att vi måste skriva ut antideprisiva (stavas?) tabletter till dig.Du kommer inte kunna ta dig ur det här själv." -inte en chans tänkte jag.

Jag gick raka vägen hem, sa upp min lägenhet och sa upp mig från jobbet, packade mina saker, lämnade hela mitt liv i Katrineholm och stack hem.

Jag bodde hos mamma och pappa till en början, vilket var väldigt bra. Jag tvingade mig själv att gå in till stan själv, att åka buss, att gå ut på krogen och lärde mig ignorera paniken när den kom. Visst attackerna är ff inte helt borta men nu kan jag kontrollera dom när dom kommer (vilket är väldigt sällan). Jag fick tillbaka min aptit, vilket resulterade i att jag gick upp dom där kilona igen tyvärr. Efter ett tag började jag jobba igen och bestämde mig för att det var dax för mig att flytta igen. Jag fick en lägenhet och har nu bott här i ca 2 månader. Jag var livrädd att mina panikattacker skulle bli värre när jag helt plötsligt var helt själv igen, men det har gått kanonbra! Jag äter som jag ska, jag sover som jag ska (oftast iaf) och jag har börjat tappa dom där kilona igen (på rätt sätt denna gången). Jag är piggare än jag ens kan komma ihåg att jag någonsin varit och jag mår bättre än på länge.

visst det är en bit kvar innan jag har nått alla mina mål, men jag har kommit en bra bit påväg iaf :D

Måste faktiskt säga att jag är väldigt stolt över mig själv för att jag lyckades ta mig ur det där på egen hand! Och jag ska göra allt som står i min makt för att ALDRIG hamna i den sitsen igen!